Humlens vara eller icke vara

Vad ska jag göra med humlen? Den har växt i sin kruka nu i några år och varje år så får den för lite vatten och vissnar till hälften och blir tråkig. Den klättrar på en konformad spaljé som inte är förankrad vilket gör att den blåser omkull och sliter sönder humlen. Så vad bör jag göra? Det vore skoj om den kunde klättra på det fula staketet som vetter ut mot vår granne gästparkeringen? Men då kommer den att skymma avenboken, gör det något? Kan jag kanske använda humlen som marktäckare ut mot parkeringen så att de som parkerar nära får vada i ett hav av grönt? Eller ska jag plantera den vid komposten och låta den klättra upp för förrådsväggen? Det vore läckert att ha en pergola med humlen som tak men så länge vi har en gungställning i trädgården så får inget annat plats. Några tips?

Binda upp träd på fel sätt

När man binder upp ett träd så är det en självklarhet att inte använda ståltråd. Inte heller ska man binda för tajt. Jag vet detta och har noggrant bundit upp 150 avenbokstammar till en häck. Men så händer det att den allra sista stammen blir bortglömd år efter år. Den står lutad mot en del av häcken som består av bukettapel, den står i ett hörn snett bakom en liten kulle. I dag så ser jag den och skymtar något illa. Den dyra proffsiga tråden som jag bundit fast den tunna smala stammen runt en bambupinne med har blivit en snara. Stammen har mer än fördubblat sin bredd och med åren har tråden växt in i stammen. Den mjuka gröna fluffiga plasten runt ståltråden har inte kunna hjälpa till att skydda något alls. På två ställen på samma träd. Men den ena tråden har varit så barmhärtig att den gått av. Den andra vecklade jag upp. Jag ville ta loss den men den satt fast, inväxt i trädstammen.

En grävling sprang förbi

Vi bor i ett område med mycket natur. Här finns skog, en av Mälarens vikar, åkermark och en kunglig inhägnad hjorthage. Vi har även 70-väg, motorväg och tågbana nära. Det är som ett mellanting mellan stad och land. Ingen som bor här skulle få för sig att kalla Mariefred för stad, men igen säger heller byn. Allt är odefinierbart och hänger mitt emellan.

Jag skriver på nätterna och ser ofta ut genom fönstret. Alldeles nyss sprang en grävling förbi. Det var den första jag sett här. Jag lägger till den på listan med vildsvin, älg, rådjur och räv.

Den sistnämnda var och hälsade på hos oss en sen kväll för några veckor sedan. Lugn men nyfiken stack den in sitt huvud genom altandörrens öppning och såg sig omkring. Den blev väldigt förvånad då två människor ställde sig upp och sa "aaaahhh" och pekade. Raskt kilade den ut och fortsatte iaktta spektaklet från lite tryggare avstånd. Efter det så besökte den oss ibland men efter ett slagsmål med en av grannens katter så återvände den inte, i alla fall inte vad vi märkt.

Även grodor, snokar och huggorm lever nära här. Jag ser enstaka överkörda, men sällan levande.

Jag gillar att ha djuren nära inpå och anser att en trädgård ska vara full av djur. Anpassad för djur. Det kan vi inte ha riktigt här. Även om rådjuren skonade våra växter eftersom de fick äpplen, och vildsvinen valde plana gräsytor istället för vår avenbok. Så är djuren alltid på språng här, alltid rädda. Vårt område är upprättat på människans villkor och det förfasas över de vilda djurens existens. Här området ringer människan jägaren och skövlar skog och berg när den platta åkern inte räcker att bygga på. De flesta tycker det är ok och få protesterar. Det skapas en boendevärld med den bekväma stadsmentaliteten inslagen i en pittoresk naturmiljö och små trädgårdsplättar för oss att leka lite i. Ikväll längtar jag bort...

Vattningsförbud

I Skåne råder redan bevattningsförbud och fler delar av landet följer. Vi kan redan nu tänka oss för hur vi använder vattnet i trädgården. För er som har lyxigt sjövatten till godo så är det bara att vattna på. Vi andra hoppas på regn för att åter kunna fylla regntunnorna. Nu när jorden blir torr på dagarna så är det hopplöst att få vattnet att tränga igenom. Det rinner bara utmed marken och ut i dräneringen. Det krävs mycket vatten för att luckra upp ytan. Vattnar man med dricksvatten så kan det vara bra att tänka på att använda rotvattnare. Då vattnar man där det verkligen behövs och inget dunstar. Rotvattnare har de flesta trädgårdsavdelningar. Du kan köpa Nybys på Jula för en hundring. Väl investerade pengar.

Bilderna ovan visar granhäcken på samfällighetens mark. Den lever på nåder även i vanliga fall. Var tvungen att leka till bilderna lite med hipstamatic så att det inte såg så anskrämligt ut. Kan tycka att den torra slänten gör sig halvbra på bilderna. Ha det gott :)

Trädgårdsgäster

Idag hörde jag en bil köra in på vår uppfart. Efter en kort stund så dyker svärmor upp i dörren. Hej hej, vi vill bara säga hej. Med sig har hon sina grannar från kolonistugan. De var nyfikna på trädgården eftersom Svärmor har pratat sig varm om våra försök att odla fram en egen oas att trivas i. Kaffe fram och sedan slog vi oss ner på baksidan under parasollet och njöt av solen i lagom dos. De berättade massor om hur klematisen vill klättra och hur de olika kärleksörterna ville ha sin jord. Vi pratade om blodplommonträd och avenbok och vad som ska beskäras när. Även om vår trädgård är opretentiös vad det gäller planering och perfekt skötsel så är det skönt att få lite goda råd. De har haft kolonistugan i många många år och sitter på en hel del erfarenhet.

När de gick runt så upptäckte de också att jag hämtar mycket av inspirationen vid kolonistugorna. Vår tomt är faktiskt mindre än Svärmors kolonilott, även om vår stuga är något större än hennes. Eftersom jag gärna vill ha mycket så blir det lätt rörigt och ett måste är att känna sig fram.

Gör om, gör rätt!

Vår tomt påminner väldigt mycket om kolonistugorna, både hos Svärmor men också i Tanto. Min absoluta inspirationskälla är Tantos kolonistugeområde. En vacker dag när vi alla har semester så kommer vi att fara dit, som vi gjorde förra året. Njuta av folks planteringar, men också njuta av folket. Kolonistugefolk är speciella. De vill väldigt gärna stanna upp och prata, bjuda på jordgubbar och berätta något. Inte nödvändigtvis om trädgård, vad som helst som handlar om att ta vara på dagen. Här och nu! Närvaro!

Våra gäster hade precis varit på Solberga handelsträdgård och köpt på sig lite mer grönt. En hortensia som skulle behöva lite plats. Jag undrar vad de gräver upp och delar för att göra utrymme för sitt nya fynd? Hur som helst så är jag övertygad om att den plantan som grävs upp kommer att få en ny plats i området. En trädgårdskolonist slutar aldrig planera. Ytan är så liten och viljan är så stor!

Feng Shui i trädgården

Vilken utedag det blev av den här tisdagen. Gräset är klippt, ogräs rensat, krukor skurade och komposten vattnad. Mer därtill, och framförallt så försvann en massa bråte till soporna. Vår carport och vårt förråd är ställen där energin flödar för långsamt och allt fastnar. Jag fick en bok av maken förra året, "Feng shui i trädgården" av Camilla Hentschel. Den handlar om Feng Shui runt huset och i trädgården och det är dags att läsa på om norrsidor med grus och dåliga energiflöden. Jag har redan känslan av hur jag ska få öppningen in till carporten från baksidan att kännas mindre tråkig. Jag har redan provat att hänga en ampel med hängfuchsia i öppningen, men slog i huvudet flera gånger. Den här gången håller jag mig på marken och tänker buskar. Imorgon jobbar maken hemma och jag far till Solberga för att insupa lite positiv energi och kanske handla lite. Vi behöver åtminstone en födelsedagsblomma här imorgon.

En groda som njuter av tillvaron

Vår underbara grodfontän skvalpar på under de soliga dagarna. Det är så rofyllt med vatten som porlar. Nu får jag inse att tomten vår är minimal för att anlägga trädgård och då gäller det att jobba i den lilla skalan. Jag tycker att jag lyckats riktigt bra med det ur en grodas perspektiv. Fontänen består av en grå skål från Plantagen fylld med vita och svarta stenar från Solberga handelsträdgård. Sedan ligger där en groda i brons från Mr.Fredrik med en liten minipump ansluten.


Grodan är lite speciell eftersom jag impulshandlade den på trädgårdsmässan förra året. Jag gick förbi monter efter monter med fontäner och pillade och tittade. Små grodor dök upp och blängde med sina ögon och bad om att få följa med hem. Men det var dyrt och det var inte alls vad jag planerat. När jag till slut var klar och skulle ge mig av så står där en grodförsäljare i kapphallen och undrar om jag inte vill fynda en supersöt bronsgroda. Jag berättar om alla grodor som försökt men inte lyckats följa med hem och han tycker att jag bör acceptera ödet. Så säljer han mig en groda flera hundralappar billigare. Han hade rätt, det var menat för jag älskar min lilla bronsgroda som ligger på rygg med armen under huvudet och njuter av livet.