En grävling sprang förbi

Vi bor i ett område med mycket natur. Här finns skog, en av Mälarens vikar, åkermark och en kunglig inhägnad hjorthage. Vi har även 70-väg, motorväg och tågbana nära. Det är som ett mellanting mellan stad och land. Ingen som bor här skulle få för sig att kalla Mariefred för stad, men igen säger heller byn. Allt är odefinierbart och hänger mitt emellan.

Jag skriver på nätterna och ser ofta ut genom fönstret. Alldeles nyss sprang en grävling förbi. Det var den första jag sett här. Jag lägger till den på listan med vildsvin, älg, rådjur och räv.

Den sistnämnda var och hälsade på hos oss en sen kväll för några veckor sedan. Lugn men nyfiken stack den in sitt huvud genom altandörrens öppning och såg sig omkring. Den blev väldigt förvånad då två människor ställde sig upp och sa "aaaahhh" och pekade. Raskt kilade den ut och fortsatte iaktta spektaklet från lite tryggare avstånd. Efter det så besökte den oss ibland men efter ett slagsmål med en av grannens katter så återvände den inte, i alla fall inte vad vi märkt.

Även grodor, snokar och huggorm lever nära här. Jag ser enstaka överkörda, men sällan levande.

Jag gillar att ha djuren nära inpå och anser att en trädgård ska vara full av djur. Anpassad för djur. Det kan vi inte ha riktigt här. Även om rådjuren skonade våra växter eftersom de fick äpplen, och vildsvinen valde plana gräsytor istället för vår avenbok. Så är djuren alltid på språng här, alltid rädda. Vårt område är upprättat på människans villkor och det förfasas över de vilda djurens existens. Här området ringer människan jägaren och skövlar skog och berg när den platta åkern inte räcker att bygga på. De flesta tycker det är ok och få protesterar. Det skapas en boendevärld med den bekväma stadsmentaliteten inslagen i en pittoresk naturmiljö och små trädgårdsplättar för oss att leka lite i. Ikväll längtar jag bort...